För vem?

Vem kan skapa och till vad kan man utnyttja digitalt berättande?

 

Tack vare den enkla och billiga metoden blev digitalt berättande snabbt ett koncept som började utnyttjas i en oräknelig mängd olikartade projekt.

 

I grundskolan gör man digitala berättelser som stöd i språkundervisningen, för att öka mediekompetensen, för att skapa grupparbeten eller för att träna skriftligt och visuellt uttryck.

 

I universitet används metoden för att ersätta rapporter, framställa personligt vinklade presentationer, skapa cv:s eller portfolier.

 

I företag används digitalt berättande för att skapa företagets egna historia för marknadsföring, i personalutveckling, för att underlätta inbördes kommunikation, för trendforskning eller för personalrekreation.

 

I samhälleliga sammanhang använder man digitala berättelser för sociologisk forskning, för medborgaraktivismoch i framtidsforskning, i kulturhistoriska sammanhang, i platsdokumentation, som ett hjälpmedel inom turism, för att bara nämna några.

 

Men berättandet utnyttjas också för konstnärligt uttryck, för att skapa personporträtt, biografier, uttrycka drömmar, mål, eller i mer terapeutiska sammanhang, berätta om något smärtsamt.

 

Digitalt berättande används av alla människogrupper, från små barn till åldringar, och till de mest varierande ändamål. Störst framgång har det digitala berättandet kanske ändå haft som språkrör för människogrupper som annars har begränsad möjlighet att få sin röst hörd: i U-länder, i fängelser, på mottagningscentraler och många fler ställen.

Jäsenet

Ryhmät

Tietoja

Merkki

Lataa...

© 2017   Created by Hanna Mehtonen-Rinne.   Toiminnon tarjoaa

Merkit  |  Ilmoita ongelmasta  |  Palveluehdot